Inbördeskriget
Tidener från Valdra
Inbördeskrig i Valdra är redan ett faktum, och Erdhirr Lilja i Neiras län är hårt ansatt av både de Karske och Neiranerna.
Vanhirrn av Letrislaland understöder Vanhirrn av Neira med trupper, medan både Theistingaland och Eivintla håller sig utanför. I
Averra håller Vanhirr Låv Gyllengrip fortfarande på att uppbåda en här för att undsätta Erdhirr Lilja. Detta var läget i våras, och
mer har ni inte hört.
Oroligheterna ligger dock inte enbart på ett storpolitiskt plan, utan samhället i allmänt har blivit hårdare, och antalet plenjer
ökat kraftigt. Socialt kaos och tumult i samhället följer de obesuttnas skaror i spåren, och många är de som talar med stort missnöje
om det moralens fördärv dessa människoskaror bringar. Plenjerna bandar ihop sig, understödda av subversiva köpmannaelement, och är
säkerligen en del av de olika Eivintliska handelssamfundens komplotter. De drar plundrande runt i stora rövarband över landsbygden och
ödelägger den självägande allmogens gårdar. Trots att bönderna i allt större grad beväpnar sig och sätter sig till motvärn är det bara
de som njuter en Fejhirrs eller Erdhirrs militära beskydd som kan känna sig helt säkra. I Farx och Letrislaland hotar de stora, och
missnöjda människoskarorna att försätta området ur stånd att försvara sig självt mot sina rovgiriga grannar. I Neira, och nu också i
Averra, har Vanhirrerna som ett slugt taktiskt drag istället låtit värva de fattiga satarna till sin armé.
Vanhirr Svartörn tycks närmast rovlystet se sig om efter nya områden och företeelser att utnyttja i kampen, och det är inte alls
omöjligt att hon får upp ögonen för Vargaland som möjlig tillflyktsort och skyddat huvudsäte. Detta skulle självklart innebära slutet
för den ordning som ni, de tappra nybyggarna, nu upprätthåller. De Karske, den välkända terroriströrelsen, ägnar sig åt bevakning av
Neiras gränser, och släpper lite av sina aktiviteter i Erdhirr Liljas herredöme allt eftersom reguljära trupper under Vanhirr Svartörn
tar sig an den uppgiften.
Men även i denna tid av tumult och krig finns tid för kontemplation och religiös insikt. Och så kommer det sig att det har spridit
sig i Veurdkretsar, men även förmedlats till folket, att Vevakarn i Letrislalands främsta Askehers fått en vision av den allvarlige
guden, som förklarade att Vevakarn hade blivit utvald att mottaga hans heliga budskap. Enligt ryktet skulle sagde Vevakar just nu som
bäst vara på väg att nedteckna den mäktiges profetior och förkunnelser. Men helhetsbilden är mörk, och tal om ett nytt tusenårskrig,
eller varför inte världens undergång, sprider sig som en löpeld över landet. Man talar om dystra omen, och Veurderna viskar om att man
närmar sig de yttersta dagarna, men dylika dystra profetior stävjar inte de krafter som nu satts igång, och inbördeskriget ser ut att
kunna bli långvarigt, och blodigt.
Den Dennuiska kampen
Din far kämpade för det. Din farfar kämpade för det. Vad? Det Dennuiska moderlandets frihet såklart. Så det var klart att du skulle ta upp kampen så snart du kunde hålla en hötjuga eller spänna en båge.
Måsåvara att du bara är en enkel bondpojke, men när din länsherre höll det där talet till er alla dagen innan räden mot fogdens residens kände du att du var en del av något större, att du, trots din enkla hjonstatus skulle komma att påverka stora och mäktiga skeenden, du kunde inte varit mer uppspelt om så fogdens hus hade varit kungens slott, och ni en fullskalig här och inte dryga tjog kämpar. Men det var inte pampigare än efteråt, när fogdens bågskyttar slagit er på flykten, när fogden dömt er fredlösa, och er länsherre kallade in dig och de överlevande på sin kammare.
"Tappra Dennuiska gossar!" hade han sagt. "Det är inte längre hållbart eller tillrådligt för er att dröja i mitt län, jag skall hjälpa er härifrån." Sedan förklarade han att folk på senare tid dragit sig uppåt vargaland till, och att det var dit han sände er, du och några till. Men resan upp var farofylld, redan halvvägs över de mäktiga berg som skiljer Valdra från Vargaland hade en av dina kamrater insjuknat i lunginflammation och dött, därefter vände många tillbaka, men elden din läsherres ord hade ingivit din själ fick dig att fortsätta, du ville varken svika honom eller det storslagna syfte han stod för. Och så kom det att du, och en av dina kamrater anlände till Vargaland. Ni utger er för att vara jägare, men ert verkliga syfte är att försöka etablera er i Vargaland, för att se om ni kan skapa en säker plats för er kamrater i kampen mot den lede räven i Averra.
En smula av vad er länsherre berättade för er och de andra på motståndrörelsens möten:
"Under tusenårskrigets sista del hade konungariket enats så mycket att kampen stod mellan två opponenter, den större av dessa var det som kom att bilda konungariket Valdra; en union med furstendömet Averra i spetsen. Mot dem stod furstendömet Neira med dess erövrade provinser. Skillnaden mellan dessa två faktioner var inte bara politisk, i Averra taladde man ett språk: Averranska, och i Neira talade man s.k. Dunneiska, ett till Averranskan nära besläktat språk. De averranska styrkorna slog de Neiriska styrkora med fusk, list och fula knep, trots sin ridderlighet och sitt mod gick de mäktiga Neiriska styrkorna bet, och de tappra soldaterna ulämnades till de nesliga Averranernas massavrättningar.
Efter dessa gjordes Neira till en lydprovins i det Averranska Konungariket. Averranerna påstår att alla furstendömen är lika delaktiga i konungariket, men det är bara se var konungatiteln nästan ständigt hamnar, har vi inte Averransk kung nu till exempel, och har konungen inte varit Averran så har han stått i Averransk sold, det är ett tydligt tecken på deVIDRIGA och FÖRTR…..hrmmm…….ursäkta mig…….var var jag? Ja just det!
Hursomhelst så förklarade den Averranska förtryckarregimen att Dennuiskan inte alls var ett eget språk, utan bara en dialekt av Averranskan (en sån befängd tanke). Hursomhelst har vi dennuer nu fått nog, vi skall kämpa för att värna om vårt språk, vi skall kämpa för vår FRIHET! VI SKALL LYFTA DET AVERRANSKA OKET FRÅN VÅRA AXLAR!" (Applåd) "Nio tiondelar av Neiras baroner är redan med oss, vi skall vinna vår frihet, AVERRANERNA KOMMAR ATT FLY FÖR VÅRA LANSAR OCH VÅR VREDES PIKAR!" (enorm applåd).
…
Dennusika uttryck
Ruji (uttryck främst inom motståndrörelsen) Icke-Neiran, averran, konugatrogen
Vassra Neiransk nationalrätt
Hås ung. Skräp, småsaker
Dennu "Så är det", "jag instämmer"
Häcklor och hås
obetydligheter, banaliteter
"Att räddas av bilan"
ung. "ur askan i elden"
…
Det neiranska motståndet mot den rådande regimen finns på alla nivåer i samhället, det är en starkt nationalistisk känsla som binder samman plenj, bonde och baron.Det finns olika organisationer, som mer öppet slåss mot averranerna; de kändaste exemplet är partisanrörelsen "De Karske", men även andra organisationer finns; som "Neiranska Allmogefronten" och "Örnarnas söner". Vissa av dessa röreser får sitt stöd från allmogen i första hand, och har kontakter med de bondeupprorsrörelserna i de angränsande furstendömena, andra styrs av adeln, och åter andra (som de karske9 har ett bredare i stöd i hela rangskalan. Det förekommer en hel del käbbel och intriger
Anti-dennuisk
Du har hört ett och annat om den dennuiska frihetsrörelsen.
Din granne från den gamla byn hade till exempel fått om hur de brände ned en stor gård, och sedan dödade alla som försökte ta sig ut, kvinnor och barn höra från en fogdesoldat han träffat.
Dessutom går ryktena allmänt; om hur hela Fjarby-bygden's unga män i stridbar ålder dödades av frihetsrörelsen, trots att de inte stödde kungen, och att ledarna för rörelsen är lierade med rövare.
Några kungatrogna kämpar skall tydligen lyckats nedgöra Kere "Svartnäsa", en ökänd medlem av "De Tappre" som har mångas liv på sitt samvete. Det sägs att han bad om nåd på sina bara knän, och ojade sig som en barnunge, när de angrep honom, men de tvingade honom att försvara sig, och nedgjorde honom.
Vid ett tillfälle var det någon stolle som påstod att De tappre (de är den mest kända frihetrörelsen) skulle vara sponsrade av konungen själv, och att han, under sin svartsejdande rådgivares onda inflytande skulle vara ute efter att skapa inbördeskrig i landet, allt för att tillfredställa de onda andar som ger svartkonstnären hans trollmakt.
1.2 Anti-dennuisk
De där Dennuiska kämparna har man ju hört talas om. "De Tappre" och så vidare.
Är det inte konstigt att sånt slödder kan klara sig så länge som de gjort. Nåja, snart slår kungen ned på dem med full styrka, och då vill du inte vara i deras skor.
3.1 Pro-Dennuisk
Som en sann Neiran är du själklart väl informerad om Frihetsrörelsen.
Speciellt De Tappre har du följt noggrant, och hört om deras hjältedåd, som tillexempel då de besegrade en fogdehär i Fjarhy-trakten (Var den ligger vet du inte riktigt, men det var namnet som nämndes). Där var det tio kungatrogna per Neiransk kämpa, och likväl segrade de, och med få förluster.
Tydligen så har några kungatrogna hejdukar lyckats med att döda den välkände hjälten Kere "Svartnäsa". Det är nästan så man inte tror på det, så skicklig kämpe som han var.
3.2 Pro-Dennuisk
Du kommer ihåg vad din far brukade säga när du var liten;
"Vare hur det vill med kungen, och valdra och så, men ett land har rätt att vara ett land, och den som har blivit besegrad med försåt, skall inte behöva bli kuvad, det är inte rätt!"
Du förstod dig inte riktigt på vad han menade förrän du växt upp en smula, och fått höra berättelserna om hur de Averranska trupperna besegrade de Neiranska genom förräderi, och hur Averras ädlingar alltid förtryckt Neira, duperat de andra furstendömenas ädlingar, och sett till att tronen alltid styrts av Averra.
6 Situationen i Valdra
Dessa tidender har du fått höra från södern:
Kung Gyllengrip är på sitt allra yttersta, oroande nyheter från söder tyder på att han kommer att vandra vidare när som helst. Stora delar av Valdra har redan börjat rusta sig fört den tid av inbördeskrig som verkar fullkomligt oundviklig. Furstinnan av Neira har rustat hela sitt furstendöme, och de averratrogna i den regionen har utsatts för grymma övergrepp och förföljelser. Letrislaland har officiellt backat Furstinnan Svartörn, och Nordens fyra
örnar står enade. Även Maruland och Averra håller varandra om ryggen. Den folkkäre "fiskarfursten" av Eivintla är fortfarande med i leken, men det är mellan de sydvästliga furstendömena, och den blivande Furstinnan av Averra som kampen tycks komma att stå.
Oroligheterna ligger dock inte enbart på ett storpolitiskt plan, utan samhället i allmänt har blivit hårdare, och antalet plenjer ökat kraftigt. Socialt kaos och tumult i samhället följer de obesuttnas skaror i spåren, och många är de som talar med stort missnöje om det moralens fördärv dessa människoskaror bringar. Plenjerna samlar ihop sig, understödda av opålitliga köpmannaelement, som en del av de olika handelssamfundens komplotter, i stora rövarband som drar plundrande över landsbygden och ödelägger den självägande bondemedelklassens gårdar, trots bönderna i allt större grad beväpnar sig och sätter sig till motvärn är det bara de som njuter en friherres eller barons militära beskydd kan känna sig helt säkra. Detta problem är störst i Letrislaland, Farx och Averra, medan de Neiranska bygderna tycks helt upptagna i sina förberedelser inför kriget, där har furstinnan som ett slugt taktiskt drag istället låtit värva de fattiga satarna till sin armé. De många lokalpatriotiska styrkorna som finns i
området arbetar mer ljusskyggt och ofta med rena terrormetoder för Neiras sak, med outsäglig otrygghet och lidande till följd.
Furstinnan Svartörn tycks närmast rovlystet se sig om efter nya områden och företeelser att utnyttja i kampen, och det är inte alls omöjligt att hon får upp ögonen för Vargaland som möjlig tillflyktsort och skyddat huvuvdsäte. Detta skulle självklart innebära slutet för den ordning som ni, de tappra nybyggarna, nu upprätthåller. De Karske, som den namnkunnigaste neiranska befrielseorganisationen (eller terroriströrelsen, om man föredrar det) heter har anfallit ett antal fogdesäten, och allt fler dödas i de olika skärmystlingarna. Men även i denna tid av tumult och krig finns tid för eftertanke, meditation och religiös insikt. Och så kommer det sig att det har spridit sig i prästkretser, men även förmedlats till folket, att översteprästen i Letrislalands främsta Asketempel fått en vision av den allvarlige guden, som förklarade att prästen hade blivit utvald att mottaga hans heliga budskap. Enligt ryktet skulle sagde präst just nu som bäst vara på väg att nedteckna den mäktiges profetior och förkunnelser. Men helhetsbilden är mörk, och tal om ett nytt tusenårskrig, eller kanske rentav världens undergång, sprider sig som en löpeld över landet. Man talar om dystra omen, och prästerskapet viskar om att man närmar sig de yttersta dagarna, men dylika dystra profetior stävjar inte de dunneiska kämparnas lystnad till rättvisa och det mättar inte de fattiga plenjernas magar.