Konungariket Valdra


Se i första hand Deltagarbrev 1 för en introduktion. Nedanstående får räknas som fördjupning.

Historik

För mycket länge sedan, vid tidens början, kom människor seglande över haven i enorma fartyg. Den första plats man anlände till var Valdra, vid Gråälvens mynning. Där etablerade människorna ett högtstående samhälle uppbyggt av ett flertal klaner som höll en blomstrande fred med varandra. Denna fred bröts när en prins hade bedragit sin hustru, som han givits av landets då mest inflytelserika släkt. Detta startade ett långvarigt krig som går under namnet det Tusenåriga kriget som slet landet i stycken och som förstörde dess folk, dess tillgångar och det mesta av dess skatter försvann likaså, precis som kunskaperna om hur man byggde skeppen som en gång tog dem till det här landet, Valdra. Det är knappast någon som vet hur många sagor och berättelser som härstammar från den här tiden, men man kan få höra om det mesta; kärlekshistorier, svek, förräderi och hjältemod. Det finns knappast något slut på den långa raden hjältar som stred för den ena eller andra sidan, precis som nederlag och svek inte heller tycks ha någon gräns. Detta är Valdras episka historia från svunna storhetstider, den forna guldåldern som förtärde sig själv i sin egen storslagenhet, och förföll i ett glömskans töcken. De flesta historier som härstammar från denna tid talar om de tretton nobla släkter som striderna stod emellan i skiftande konstellationer. Dessa tretton släkter anses vara ättlingar till anförarna över de första skeppen som kom till Valdra. Tusenårskriget slutade i den namnkunniga Klanfreden, som slöts för över trehundra år sedan (Om man skall tro tideräkningen är det år 328 efter Klanfreden). Av de tretton familjerna återstod bara sju, de övriga hade utplånats under de långvariga kriget. Det var dessa sju nobla släkter som enade de olika länderna till ett rike under en krona, och lade grunden till den fred som med få avbrott varat sedan dess.
Under slutskedet av tusenårskriget hade kampen främst stått mellan två sidor, Nordens fem örnar, som ätterna Svartörn, Tre Örnar och den nu utrotade ätten Örnklo kallades, och Den gyllene axeln, som bestod av de områden som besattes av ätterna Gyllengrip, Silverträd och Gyllensparre. Denne kamp var delvis språkbaserad, ty i landets norra delar, där Nordens fem örnar hade sina hemländer talades (och talas till viss mån än i dag) det dennuiska språket, medan den s.k. averranskan var modersmål för resten av landet. Än idag finns rester av dennuiskan kvar i norr, och främst då ättens Svartörns furstendöme, och befolkningen där sätter stor lokalpatriotisk stolthet i sitt språk och sitt land. Slutligen lyckades Den gyllene skäran besegra Nordens fem örnar, och underkuva de nordliga provinserna. Alltsedan den dagen har olika grupper i norr, ofta med olika furstar av ätten Svartörn i spetsen kämpat för att ta makten i riket, eller åtminstone slippa det averranska förtrycket och bli självständiga. Nu är det Furst Gyllengrip av Averra som besitter titeln Konung av Valdra, men han är gammal och svag och det är tveksamt hur länge han kommer att leva. Furst Gyllengrips arvtagare, den enligt ryktet ansvarslösa och smått försupna Låv Åsföldjasdotter Gyllengrip, anses inte vara lämpad att ta över sin fars post, så redan nu kan man ana ett stundande kaos, där alla försöker flytta fram sina positioner, och rentav hävda sig med våld.

Furstedömen

Konungariket Valdra indelas i furstedömen och herredömen. Ett furstendöme är en nästan självständig landsända som styrs av en av Valdras sju fursteätter. Ett herredöme styrs av en baron som har svurit sin furste trohet. Det finns tre till fem herredömen per furstendöme, varav ett är fursteättens privata herredöme, där huvudstaden ligger. Man benämner herrdömen efter baronättens namn, till exempel kallas Baron Ulej Sallson Tremärrars herredöme för Tremärrars land eller Tremärrars herredöme. Furstendömen har oöversatta namn på valdriska, som Maruland eller Averra. Nedan följer en översikt över Valdras nordligaste furstendömen, de övriga är Maruland i sydväst, Averra direkt söder om Neira, Theistingaland längs landets sydostkust och Ö-furstendömet Eivintla allra längst i sydost.

Kartan visar de tre nordligaste furstendömena med deras olika herredömen, fyrkanterna är furstendömenas huvudstäder.

Letrislaland

Furstendömet Letrislaland ligger längst i nordost. Det är styrt av ätten Tre Örnar, och man talar en blandning av dialekterna averranska och dennuiska. Detta är en ganska välmående byggd, vars allmoge är stark, och har starka sympatier med de Neiranska frihetskämparna, och tillhör samma kulturarv som sina grannar i Neira. Den regerande fursten heter Jalvi Unsason Tre Örnar.

Neira

Väster om Letrislaland ligger det vidsträckta Neira, den dennuiska dialektens hemland. Den nuvarande fursten här heter Kara Parrsdotter Svartörn. Hon sympatiserar inofficiellt, (även om det är en allmänt känd hemlighet) med de olika terroriströrelser som kämpar för Neiras självständighet. Den mest kända är De Karske, en med rätta fruktad eller älskad (beroende på vilken sida du står på) rörelse som haft goda framgångar mot de av konungen påtvingade herremännen från furstendömet Averra. På senaste tiden har oroligheterna här blivit värre, och landsändan är en krutdurk som väntar på att explodera. Från Neira går två av de tre passen till Vargaland. Det västligaste av passen ligger i Baron Ulej Sallsson Tremärrars herredöme, det östliga i den konungatrogna Baronessa Alja Legjasdotter Liljas herredöme.

Norra Farx

Det här området är relativt nykoloniserat, och trakten är inte direkt bördig. Trakten är därför glesbefolkad och fattig. Norra Farx är bara ett herredöme, och en del av furstendömet Farx, som breder ut sig åt söder. Baronen i Norra Farx heter Sejnor Ulejson Rödgalt, och är en hänsynslös och hatad tyrann. Fursten i Farx heter Almir Örreson Gyllensparre. Från detta herredöme löper det västligaste, och även längsta och mest farofyllda passet till Vargaland.

Maruland

Det bördiga Maruland, som ligger sydöst om Farx, är uppdelat i två delar, den bördiga södern och den kargare norra delen. Furstätten heter Silverträd och huvudstaden heter Rigmar.

Averra

Marulands östliga granne är Averra, Valdras kärnprovins och det mäktigaste av Furstendömena. Här styrde Vakar Gyllengrip landet från Valdruher, rikets och furstendömets huvudstad.

Theistingaland

Denna forna träexportsgigant har sedan sina skogars avverkan hamnat i en djup ekonomisk svacka.
Vanhirr Sparre, är dock fortfarande tämligen välbärgad. Furstendömets två dubbelhuvudstäder heter Kedhembla och Lismar.

Eivintla

Öriket Eivintla är hemort för den uppsjö av handelsmän som sköter nästan all handel sjövägen i Valdra. Det sägs att köpmännen i Eivintla är lika respekterade som storbönder annorstädes, men så sägs det också att de äter människokött och kontrollerar hela det valdriska samhället. Fiskarfursten av Eivintla är dock en populär person, där han styr från sin huvudstad Musk på ön Erdvin.

Natur och landskap

Valdra är ett vackert rike. Lundar och lummiga skogar ligger längs åsar och dälder i det kulliga Averra, mäktiga granskogar reser sig i Theistingaland och Letrislaland, och uråldriga ekskogar kantar landets sydkust. På de Eivintliska kustklipporna växer ljung och björk, och mossarna i västra Maruland håller en stor uppsjö av växtarter och djursorter. Strävborstiga tamsvin vallas av fattigt hjonefolk bland kullarna runt Valdruher, och letar efter den värdefulla tryffeln. Runt hela riket jagas hjort och rådjur, och mot norr även älg. Björnar är vanliga och vildsinta i landets nordvästra delar, där den armstarka kungsbjörnen är vanligaste art. Varg är något man sällan ser, men när den väl kommer gör den så med besked. Hårda vintrar kommer stora flockar ned från Vargaland över Allbragjar och river böndernas får. Den fruktas mer än den hatas. Klimatet är behagligt mot söder: milda brisar och varma somrar som vintrar gör trakterna runt sydkusten, och främst runt Averra och Maruland mycket välkomnande. Den hårda östanvind som piskar de Eivintliska öarna bär ofta både regn och hagel, men öbefolkningen är van. I norr, uppåt skogarna, faller temperaturen, och vintrarna kan bli nog så hårda, men somrarna är ofta desto bättre.